torsdag 27 februari 2014

På två röda...


...blev det i allafall. Vad är väl lite avstånd när man känner att man bara måste träffa mamma!♥

Två helger på raken var jag upp till henne.
Hälsan pendlade så pass att jag ville dit och bara vara där.

Första resan var H med fred-sönd och andra svängen var det dottern, barnbarnet och min syster och jag som åkte torsd-sönd......mycke bilåka blev det;)
Från att mamma låg med så hög feber och dålig hälsa i sängen på sjukhuset och inte orkade prata ens, så är hon nu hemma i sin egen lilla stuga:)
Vi fick hämta hem henne på fredagen den andra helgen. Våran lilla stålmormor som ungarna alltid har kallat henne;)
Tänk vad rätt medicinering kan göra susen!

I övrigt lallar vardagen på och jag är inne i en skapande process nu inför kommande konstrunda till påsk!
Tänker inte plåga er med det, utan är ni nyfikna så blir det ett och annat inlägg om det HÄR istället.

Min vän gör sin andra behandling idag och hon åker berg och dalbana med allt från skratt till gråt! -Fy vilken onödig sjukdom det här är!!
Men det är bara att ta dagen som den kommer och varje berg, dal och sväng för sig.....


Hoppas ni har det gott alla mina fina bloggvänner!♥
Här kommer ett litet collage från de senaste veckorna.......i pyttelitet format!
-blir lite större om du klickar upp bilden;)



Kram!



torsdag 6 februari 2014

Kikar in....

..och säger Hej!

Livet susar på och jag känner mig så mycket mer energiladdad och glad!:) -ljuset har ju återvänt!

Resan till Teneriffa var alldeles alldeles underbar! Vi latade oss, gick flera mil längs strandpromenaden, hyrde bil och åkte rakt upp bland molnen för att se vulkanen Teide -mäktigt!
Vi badade i atlanten, solade, läste bok, löste sudoku och korsord, OCH vi lät telefonerna bara ligga!
En bild på instagram och fb var allt vi la ut, sjukt att det ska vara en bedrift att låta bli den lilla manicken!:/



Nu är inte allt roligt och enkelt här hemma, men att jag laddat batterierna är otroligt skönt och jag kommer att behöva den energin nu.

Min vän som väntade besked om sin cancer fick inte det besked hon önskade utan nu väntar ett halvår med cellgiftsbehandling och senare strålning. Allt detta innebär ju att hon kommer att genomgå faser, "förvandlingar", elaka behandlingar och smärta i både kropp och själ.
Bl.a kan hon att tappa hår redan efter sin första behandling. I måndags var vi därför, hon jag och en till vän, upp till S-holm och provade ut peruk och sjal.
Nu kan man tro att vi skulle fått oss en negativt känslosam dag, men inte då. Vi hade en urmysig dag! Underbart mottagna på perukmakeriet och småfnissigt provande av diverse peruker med väldigt olika karaktär gjorde att vi fick en riktigt mysig tjejdag med gofika, gomat, shopping och skratt!....självklart pratade vi om vad som varit och vad som väntar, men gamla kompisar som vi är sedan grundskoletiden, med allt vad tonårstjejer går igenom och senare de trevande stegen in i vuxenvärlden, så känns det rätt så avslappnat och naturligt att vi var med.

Att det blev vi som åkte med var av den enkla anledningen att hon inte litade på sin man i det här.....
Hon var övertygad om att han skulle tycka hon var fin i ALLT, och att hon skulle åka därifrån med en "Barbieliknande" gärna ljust långt hår till peruk!;) -haha!

bild hittad på google

Ett oros-moln på himlen just nu är min mamma (82år) Hon är inte så pigg:(
Fick akut åka in till sjukhus med vad vi än så länge vet en lunginflammation. I slutet på veckan ska hon få provsvaren på resten av allt annat dom också kollat upp så hon blir kvar på sjukhuset hela veckan.
Väldigt jobbigt att hon bor så långt bort och att man inte bara kan kasta sig i bilen och vara där på två röda....:(

Trots all oro och tråkigt väder så känner jag mig som sagt som mig själv igen. Energifylld och positiv till livet -och allt löser sig!? ...Efter regn kommer alltid solsken även om det kan ta lite tid för alla moln som ska passera!

Glesa men långa inlägg, det kanske är min nya grej!;)

Ha de gott så länge!

Kram!